Slutspurten

Det är nu inte långt kvar tills man ska åka tillbaka till Sverige, knappt en månad kvar. Man börjar räkna ner och se fram emot det som väntar där hemma. Tiden här har varit otroligt givande på många olika plan. Har lärt mig mer både om min omvärld och om mig själv.

Förra veckan var det Public Holiday i Uganda. Detta innebar för egen del en långhelg och resulterade i en Road Trip bort mot gränsen till Kenya, till Sipi Falls som ligger vid början av Mount Elgon. Om man räknar i antal mil så är detta inte en särskilt lång stäcka, men på grund av dåligt underhållna vägar och mycket trafik så tar det ändå lång tid att åka dit. Semestern var lyckad! Vi gjorde stopp i både Jinja och Mbale och väl i Sipi Falls vandrade vi och titta på de tre stora vattenfallen.

På jobbet har jag nu roterat lite och fått se andra avdelningar och områden. Har en vecka fått vara på akuten. Där fick man träffa de patienter som av olika anledningar inte hamnar på avdelningar. Skälen varierade men var främst pengarelaterat, att de inte hade råd. Detta resulterade i alternativ behandling eller hänvisning till annat sjukhus. Väldigt frustrerande men vad jag förstod så var det vanligt förekommande.

Har även fått vara på “Touch Namuwongo Project”, en HIV klinik, som är ansluten till sjukhuset. Med dem var jag ute på så kallade Outreach där vi åkte till slumområden och skolor och informerade om bland annat tuberkulos och erbjöd HIV och TB screening för de som var intresserade. Sen har jag fått vara på förlossningen där jag fått assistera barnmorskor vid förlossning och kejsarsnitt. Detta var särskilt intressant då man inte fått medverka vid en förlossning sedan man gjorde sin sjuksköterskeutbildning. Det jag har förstått är att här i Uganda så får sjuksköterskor under sin grundutbildning förlösa ett antal barn och göra en längre praktikperiod på en förlossningsavdelning för att de sen ska kunna förlösa om det behövs.

Det är roligt att få vara på olika avdelningar, men det innebär även att man blir lite mer av en iakttagare och assistent mer än att jobba självständigt. Samtidigt är ju detta givande och relevant då man får se och ta del av hur sjukvård och behandling kan skilja sig. Nästa vecka ska jag vara på en ny avdelning och de sista veckorna får jag gå tillbaka till avdelningen där allting började.

Det är som sagt inte långt kvar, och även att jag räknar neråt och börjar se fram emot det som väntar där hemma så är det med tungt hjärta som jag kommer åka hem. Men jag ser inte detta som slutet utan början på min tid i Afrika.