Volontärsyrror i Uganda

Nu har vi påbörjat vår fjärde vecka på International Hospital Kampala där vi genomför en tre månaders lång praktik i samband med att vi deltar i kursen ”Volontärsyrror”.  Vi är alla sjuksköterskor med några års arbetserfarenhet från Sverige, och har sökt kursen för att få en bra grund och erfarenhet inför framtida jobb internationellt. Innan vi reste tillbringade vi en helg i Tomelilla där vi hade kursintroduktion med lärarna Mats och Jana för att gå igenom teoretisk information och praktiska förberedelser.

En vecka senare landade vi i Kampala och påbörjade vår praktik. Två stycken av oss valde att starta praktiken på sjukhusets barnavdelning, och två av oss på operationsavdelningen. IHK är ett privat sjukhus, vilket innebär att patienterna som vårdas där har en tecknad sjukvårdsförsäkring eller kan finansiera sin sjukvård på annat sätt. Sjukhuset håller hög nationell standard, samtidigt som det är tydligt att vi befinner oss i ett utvecklingsland. Mycket av det som finns i svensk sjukvård saknas på våra avdelningar, så som droppräknare, varmt vatten, förkläden, datorer och datajournaler, isoleringsrum etc. Patienterna betalar för all sjukvårdsmaterial vilket gör att man tänker efter varje gång man överväger att använda handskar eller annat material, och mycket av materialet återanvänds. Samtidigt som tillräckliga resurser saknas så är personalen väldigt kompetenta och gör det bästa av situationen. Renlighet är mycket viktigt och sjukhuset städas frekventare än vad det städas på svenska sjukhus. All personal får gratis frukost, lunch och middag som serveras i sjukhusets personalrestaurang. Maten består oftast av bönor, majsgröt, ris och bananmos (matoke), det är ganska mastig mat men vi börjar vänja oss vid den. Personalmaten är en förmån som gör att IHK är en attraktiv arbetsplats, en sjuksköterska jobbar ca 48 h i veckan och har en månadslön på drygt 1000 SEK.

Vi har blivit varmt välkomnande och snabbt en del av arbetsgruppen, nu i början har alla känslan av att vara student, vi observerar och försöker förstå deras sjukvårdssystem. Vi som är på operation är sedan tidigare oerfarna inom det området, men vi har assisterat med hjälp av en annan sjuksköterska vid några operationer. Det är mycket att lära, tillexempel det engelska namnet på alla operationsinstrument. Vi trivs bra, och fått deltagit i flera intressanta operationer som är sällsynta i Sverige. Sjukhuset driver till exempel ett projekt om manlig omskärelse i syfte att förhindra spridning av HIV.  Kejsarsnitt är den vanligaste operationen, många gånger utförs det på grund av att mamman är HIV- positiv, men det kan också bero på tidigare problematiska förlossningar.

Vi som är på pediatriken är sedan tidigare oerfarna inom pediatrik och har fått träffa barn med olika sjukdomar som malaria, sicklecellsanemi, tuberkulos och enterisk feber. Vår största utmaning har varit språkförbindelserna med barnen, många av de yngre kan inte engelska, vi upplevs som skrämmande för vissa då de tidigare aldrig sett en människa med ljus hudfärg.

För drygt en vecka sedan konstaterades ett dödsfall i Kampala orsakat av Marburg som är ett besläktat virus till Ebola. Den drabbade var en röntgentekniker som arbetat på sjukhus i Kampala. Cirka 100 stycken som varit i kontakt med honom har satts i karantän. Men inga ytterligare fall, än marburgpatienten som dog, har påvisat positiva resultat till viruset ännu. Vi nåddes av informationen på IHK morgonen efter det verifierats. All personal informerades av ansvarig smittskyddsläkare på sjukhuset, och uppmanades att vidta försiktighetsåtgärder samt vara noggrann med basala hygienrutiner. Smittskyddsgruppen utformade också ett frågeformulär till patienter, så att misstänkta fall snabbt ska kunna identifieras och hänvisas till Mulago Hospital, som är sjukhuset som ska ta hand om misstänkta fall. Efter kontakt med vår skola beslutades att vi skulle stanna hemma från sjukhuset för att avvakta utvecklingen. Efter en dag hemma återgick vi till sjukhuset och hade möte med de ansvariga för smittskydd, som menade att risken att smittas ute i samhället är minimal samtidigt som sjukhuset har en bra organisation för att misstänka Marburgfall inte ska hamna på IHK. Vi känner oss trygga på IHK, som visar på hög kompetens inom detta område, och vi har nu återgått till våra arbetsplatser. Vi gör så gott vi kan för att vidhålla hygienrutiner, och ser det som en bra erfarenhet att se hur ett sjukhus mobiliseras och organiseras för att bekämpa detta högt aktuella och allvarliga virus.

Vi har fått en bra start i Uganda, vi stortrivs i landet och ser fram emot att spendera svenska hösten här!