Vad skrivarkursen inneburit för mig     Jag började på skrivarkursen vid Österlens folkhögskola vårterminen 2009. Med mig i bagaget hade jag ett intresse för hantverket skrivande, men också många tysta år då jag inte skrivit något skönlitterärt och erfarenheter från en annan skrivarkurs som inte motsvarat mina förväntningar. Jag var därför försiktigt optimistisk i början och tänkte att jag fick ta ett steg i taget och se vad det hela handlade om.   Vad det visade sig handla om blev en stark positiv upplevelse för mig.     Jag har kommit igång att skriva igen, vilket är grunden, tillsammans med läsning, för att kunna utveckla sin färdighet, och jag tycker att jag har blivit en mer medveten skribent och läsare.   Jag upplevde att reflektionerna kring det egna skrivandet och kurskamraternas texter fördjupades av att läsa litteraturen, och läsandet av litteraturen blev en stark och, som det kändes, viktig upplevelse, mot bakgrund av de frågor som väcktes av mina egna försök. Sammantaget gav det egna skrivandet, gensvaren till kurskamraterna, deras gensvar på mina texter, och läsningen av litteraturen att min blick blev klarare och säkrare. Jag känner att jag vet mer om skrivandets hantverk nu än när jag började på kursen, jag är en mer medveten skribent och läsare.     Dan Havemose             Jag arbetar som journalist och lever därmed på att skriva. Men jag upptäckte att jag saknade det mer kreativa, skönlitterära skrivandet - det som fick mig att skriva smärre epos redan då det vankades fri skrivning i småskolan. Därför sökte jag till skrivarkursen på Österlens folkhögskola vårterminen 2009. Det kändes nästan fånigt när jag skulle berätta att jag hade sökt kursen för människor i min omgivning. Som att det var löjligt att tro att jag faktiskt skulle kunna skriva en bok en vacker dag.   Det är det inte. Och det insåg jag snabbt efter att terminen dragit igång. All uppmuntran från både andra studenter och framför allt berömmet och den konstruktiva kritiken från våra lärare fick mig att växa rätt så några centimeter. Det bästa var att få tiden till att skriva. Och faktiskt, överraskande nog, att få uppgifterna tilldelade sig. Även om vissa skrivuppgifter först kändes snäva och till och med kvävande, var det just däri som utmaningen låg. Alltid fick jag ihop något. Det kanske inte alltid var bra, men det var mitt - och det var ett resultat av att jag återigen fått ge min kreativa sida fritt spelrum.   En viktig sak som jag lärde mig var att läsa mycket böcker, och kanske att läsa på ett annat sätt. Den obligatoriska kurslitteraturen gjorde gott, och jag tror att både jag och mina klasskamrater insåg att för att kunna bli en riktigt bra skribent måste man också vara en riktigt hängiven läsare av andras verk. Vilket vi hela tiden tränades på under kursens gång, när vi läste och kritiserade varandras texter. Det var stundtals ångestladdat och stundtals fantastiskt härligt.   Skrivarkursen gjorde att jag återigen fick lust till att skriva, tid till det, och en tilltro till mitt eget skrivande. Jag rekommenderar den varmt.   Ida Gunnarsson