Deltagare berättar – Skrivarkurs

Kan en skrivarkurs göra någon skillnad?

Siri Björkström
Innan jag började på skrivarkursen hade jag en vag idé och förhoppning om att den skulle kunna hjälpa mig förstå hur jag skulle lägga upp mitt skrivande och framförallt – ta mig tid att skriva. Då visste jag inte hur rätt jag skulle få. Den här kursen har verkligen hjälpt mig efter att jag i många år upplevt mig stå och stampa och jag har i sanningens namn svårt att se hur jag hade kunnat gå vidare utan den här kursen.

Tack vare den här kursen har jag fått en tilltro till min egen förmåga. Att jag kan skriva olika typer av texter, i och med det oförutsägbara i de blandade uppgifterna vi fått tilldelat oss. Att jag verkligen kan få ner och få färdigt dem. Att jag kan förbättra dem. Att jag trots allt är en skrivande person, vilket jag alltid trott och hoppats. 

 

Malin Bergman
Jag sökte till skrivarkursen med en önskan om att få lära mig mer om skrivhantverket. Få förståelse för hur en text är uppbyggd. Få verktygen som gör att jag också kan bygga ihop texter. Det var en närmast berusande känsla när jag fått veta att jag kommit in. Skulle jag verkligen få ägna en hel termin åt ord och böcker och text? Ja. Det fick jag. Vi har gått igenom skrivandets grunder, miljöbeskrivning, berättarperspektiv och dialog. Vi har gjort research, använt den dramaturgiska kurvan och skrivit novell på tema Snöstormen. Jag har fått ge och ta emot respons från lärare och deltagare. 

På närträffarna har jag tillsammans med lärare och deltagare besökt bokförlag, promenerat i Christopher Isherwoods kvarter i Berlin, lyssnat på författarsamtal och spoken word. Närträffarna har också gett möjlighet till textsamtal med lärarna och, framförallt, att få träffa och prata med de andra deltagarna som, precis som jag, är skrivande människor. Att äntligen få lära känna människor som också skriver, och som vill prata om det, är fantastiskt.

Efter snart två terminers skrivande känner jag mig hemma i mitt skrivande. Jag känner mig också ödmjuk inför hantverket och trygg i vetskapen att vägen framåt är att fortsätta skriva. Att fortsätta öva, fortsätta förfina, mitt hantverk med hjälp av mina verktyg. Skrivarkursen har väckt en nyfikenhet och en längtan i mig. Nu vill jag aldrig sluta skriva. Kursen lämnar mig med utmaningen om tid. Att fortsätta prioritera tid för mitt skrivande är nämligen det enda som inte går att lära ut. För det måste jag skapa min egen rutin.

 

Anna Kuru
“Aha, så du går en skrivarkurs. Kul. Verkligen.”

Ja, så kunde det låta när jag berättade för min omgivning vad jag höll på med. Och hur skulle jag kunna förklara för den som aldrig skrivit en rad? Som aldrig fått tid att djupdyka in i sitt eget skrivande, läsa andras texter, tänka och formulera.
Hur förklarar man kärnan i en skrivarkurs? Hur förklarar man det fantastiska med att kunna sitta i Kiruna men plugga på Österlen?

Åren 2014–2015 föll det sig så i mitt liv att jag beslutade mig för att ta mitt skrivande på allvar. Jag ville verkligen lära mig mer om skrivandets konst, om tekniker och former men framförallt skriva själv. Jag hittade den här kursen på distans vilket var en ypperlig chans att kunna studera hemifrån.

Jag kom in (inte på första arbetsprovet men väl på andra) och lyckan var gjord. På heltid i två terminer förkovrade jag mig nu i mitt eget skrivande och – lika viktigt! – andras. Vi läste böcker, diskuterade, provade olika typer av skrivande och utvecklades. En viktig del är att ge och få respons på varandras texter, respektfullt och ärligt. Det är den snabbaste vägen att utvecklas. Man hjälps åt! Riktigt duktiga lärare med erfarenhet inom ämnet gjorde sitt till. Jag kan också säga att jag under utbildningen hittade min egen ton i skrivandet. Min egen röst, jo, så var det.

Efter de två första terminerna sökte jag till en tredje termin och kom in. Här fick jag tid att arbeta med mitt eget manus (som har blivit bok nu!).

I början av 2017 utlyste skolan en novelltävling där alla elever som gått skrivarkursen under årens lopp var inbjudna att deltaga. Jag vann första priset och det blev början på något helt nytt! Jag blev kontaktad av Sveriges Radio och fick kontrakt för att skriva en Radionovell (att skriva för ljud var en ny erfarenhet). Den blev nominerad till Årets Radionovell 2018 och jag fick åka ner till Litteraturveckan i Göteborg och mingla med andra författare. För, jo, jag blev faktiskt författare av att gå den där skrivarkursen! Den var början till allt.

Svaret på “rubriken” blir: ja.
En skrivarkurs gör skillnad. Inte bara för ditt skrivande, din teknik, din förmåga att få ner de där orden på papper. Jag skulle vilja säga att den förändrar dig som människa. För mig lade den grunden till att hitta min egen ton i skrivandet, till min Radionovell, till att jag nu precis gett ut en psykologisk thriller och två noveller.
Och åh… Om jag kunde gå den här kursen igen skulle jag göra det. Gör det du, det finns verkligen inget att ångra.